Modet för kvinnor har sett olika ut genom hela mänsklighetens historia. I den här delen får du veta allt om hur modet har sett ut för kvinnor genom alla tider.
Tidigt kvinnomode
Förr i världen såg modet mer eller mindre likadant ut för män och kvinnor. Alla bar tunikor som räckte ungefär till knäna vilket liknar de klänningar och tunikor som finns idag. Men numera är dessa plagg feminint kodade. Men i vår tidiga historia var de inte det.
Någon gång på 1300-talet skedde en stor förändring när det kommer till hur modet skulle vara. Det var nu modet blev maskulint eller feminint kodat. Både kvinnor och män kunde bära tunikor. Men de som var framtagna för kvinnor började vid den här tiden att vara mer sydda efter kroppen och visade mer av den kvinnliga kroppens konturer. I mitten av 1300-talet började den figursydda klänningen att komma. Dessa klänningar kunde ha urringningar, vara snäva och ha slitsar som visade kroppens konturer, vilket inte var särskilt uppskattat av kyrkan.
Kvinnomodets utveckling
Om vi lämnar medeltiden bakom oss och hoppar vidare in i renässansen bestod kvinnomodet av en enkel underklänning som hade långa ärmar och en rundskuren kjol. Ovanpå den bar man en överklänning som var lite mer elegant och gick oftast i ljusare färger och kjolen hade en öppning så underklänningen syntes under. Till det var det vanligt att bära hättor och slöjor på huvudet.
Senare under barocken blev det vanligt med styva kragar och en krinolin under kjolen. Men utöver det fick kläderna gärna sitta löst och kjolarna föll mot golvet utan att de släpade eller tog i något. I mitten av 1650-talet blev det modernt att markera midjan. Kring 1660 och 1670 fick bysten komma i centrum och kvinnor började att bära klänningar med djupa urringningar. Kring år 1680 blev modet allt mer avancerat eftersom en kvinnas siluett skulle se annan ut än vad den egentligen är. Du har säkert sett bilder på stora kjolar med plissering och volanger.
Mot sekelskiftet 1700 blev det på modet att bära färgglada färger. Några av de mest populära färgerna då var himmelsblått, rosa, gult, grönt och rött.
Kjolen fortsatte att bli allt bredare. År 1718 kom styvkjolen vilket var en bred sorts krinolin som gjorde det enklare för kvinnor att röra sig.
Under hela 1600 och 1700-talet var det modernt att ha stora frisyrer. Men på 1780-talet blev det allt mer modernt att bära hattar.
Mot slutet av 1800-talet blev kjolarna mindre och klänningarna mer avslappnade. Midjan markerades med ett band under bysten. På 1830-talet blev det modernt med stora, puffiga ärmar och den naturliga midjan gjorde en återkomst och snart gjorde även krinolinen en återkomst. Mot sekelskiftet blev klänningarna något mer enkla och snart kunde vi slopa korsetten och de stora underkjolarna och bära byxor.